Start About Clients Contact

En plats i solen för en sällsynt bagge

av MIKAEL ULLÉN

För att trafikplats Hjulsta ska kunna byggas måste man avverka en hel del träd i området. Några gamla tallar har visat spår av den sällsynta reliktbocken och nu ska stammarna göra nytta som veddepåer i Igelbäckens naturreservat.

På en plats nedanför den avverkade kullen bakom Hjulsta trafikplats ligger en bastant hög med gamla tallstockar. Överst klättrar ekologen Per Collinder. Han undersöker barken noggrant och spårar små gnaghål från en sällsynt skalbagge.

- Vi har hittat spår i de här stora gamla tallarna från en hotad art som heter Reliktbock. Nu ska vi placera stammarna i riktigt soliga lägen i kulturreservatet Igelbäcken, nära andra tallar som vi tror kan fungera som ny livsmiljö. När baggarna sedan kläcks i juni, så kommer de förhoppningsvis att hitta andra bra tallstammar att para sig på och lägga ägg i. Det är själva grundidén med det här, berättar Per Collinder.

Reliktbocken lägger ägg i solbelysta gamla tallar

Skalbaggen som tillhör släktet långhorningar har funnits i Sverige under lång tid. Den är 10-15 mm lång med en smal och cylindrisk kropp. Vid midsommar kläcks äggen som lagts i barken och de färdiga baggarna kommer ut och springer omkring på tallstammarna. Genom att sitta under en barkflaga och slå ryggen mot den, alstrar reliktbocken ett smattrande ljud.

- Förr i tiden då djuren betade i skogen stod många tallar öppet och soligt och kunde bli riktigt gamla. Nuförtiden är det inte så längre. Skogen har blivit mörkare och det gör att de här skalbaggarna försvinner, den är sällsynt och står på rödlistan nu, förklarar Per Collinder.

Död ved i skogslandskapet

De stora stammarna läggs upp på vagnen till en skogsmaskin för vidare transport mot Igelbäckens kulturreservat. Där ska de läggas ut, två till tre åt gången, på noga utvalda platser och göra nytta som veddepåer åt djur och växter. I vårsolen träffar vi också Anna Nordqvist, miljöspecialist på Trafikverket.

Död ved i skogen är en bristvara just nu.

- Det primära syftet med att lägga ut stammarna är Reliktbocken och det är en frivillig åtgärd från vår sida för en hotad art. Men när den väl lämnat så blir stammarna en veddepå, för död ved i skogen är en bristvara just nu, förklarar hon.

Skogsmaskinen lastar av tre stockar på den första platsen och läggs lite ovanpå varandra. Anna och Per dirigerar kranarmen så att stockarna hamnar i bra och soligt läge nära andra stora tallar.

- Det här är en del av de kompensationsåtgärder som Trafikverket gör och vi lägger även ut andra stammar av ek och tall i Igelbäckens kulturreservat. Många arter som är knutna till den döda veden är i idag hotade eller sällsynta. Veden är ett livsvillkor för en mängd arter inom växt- och djurvärlden och den fungerar både som föda, boplats, växtplats och skydd, berättar Anna Nordqvist.

Den fridlysta backsippan

Förutom Reliktbock har man även hittat den fridlysta Backsippan på den avverkade kullen. Och nu när plantan och blommorna syns på våren ska den flyttas till annan plats. - Vi har sökt dispens enligt Artskyddsförordningen om detta hos Länsstyrelsen och vi kommer att plantera sippan i närheten av Hästa gård i Igelbäckens kulturreservat.

Backsippan har minskat kraftigt i stora delar av landet och platsen är vald tillsammans med reservatförvaltaren och miljöförvaltningen. Det är viktigt att platsen man väljer har gynnsamma förhållanden för växten, säger Anna Nordqvist. Backsipporna vill ha soligt och torrt samt att platsen där de står slås eller betas i framtiden. Växer det igen kan de inte leva vidare. Därför kommer plantorna att sättas i en fårhage så att marken hålls öppen.

En plats i solen

Vi har kommit fram till den sista platsen för reliktbocktallarna. Den ligger i en idyllisk träddunge ute på en stor ängsmark vänd mot solen. Flera gamla tallar kantar dungen. Här kommer stockarna inte bara att gagna växter och djur utan många kommer säkert att hitta denna plats att vila och sitta på, både sommar som vintertid. - Det känns fint att göra en god gärning för en sällsynt art. Vi vet ju inte hur det kommer att gå för baggarna. Men det här är åtminstone en förutsättning för att de ska kunna få en ny plats att leva vidare på, säger Anna Nordqvist.

Text och bild: Mikael Ullén