Ett fruset ögonblick av Stockholm

av MIKAEL ULLÉN

Om några månader är det sommar och vintern är ett minne blott. Men ett konstverk i Citybanan kommer att påminna oss om ett Stockholm i kyla och vinterljus. Konstnären Peter Svedberg berättar vad verket föreställer och tekniken bakom det.

På Station Stockholm Citys ena plattform finns ett konstverk i form av en glasinklädd bergpelare. Pelaren visar en obruten 360 graders gatubild från ett vintrigt Stockholm. På håll lyser den som ett inbjudande skyltfönster med vinterklädda människor i rörelse. När man kommer närmare verkar bilden närmast rörlig, en illusion uppstår som av att titta genom is.

En illusion uppstår som av att titta genom is.

- Sverige är ett nordiskt land och Stockholm en nordisk stad, så jag ville ha vintern som någon slags kärna. Det är intressantare, snyggare och ger ett mer grafiskt intryck när marken är vit. Sen ville jag ha kläderna, som är mer uttrycksfulla och tidsenliga på vintern, förklarar konstnären Peter Svedberg.

Svampen från Stureplan har placerats på Södermalmstorg med Katarinahiss och Stadsmuseet som fond. Under svampen står ett nygift par och pussas. Framför går konstnärsvännen Mikael Pauli i pälskostym. Ytterligare ett flertal konstnärskollegor går från stadsmuseet.

Kända platser i Stockholm

Fotografiet är grunden, ett sätt att frysa tiden. Man stannar klockan för när Citybanan byggdes. I framtiden ska man kunna betrakta bilderna och känna nostalgi. Därför är kläderna så viktiga. Motiven är olika kända platser i Stockholms innerstad som Slussen, Hötorget, Stureplan och Nybroviken.

Stadsmuseet och Södermalmstorg fogas samman med Norrmalmstorg och Hamngatan i city. Från vänster syns dottern Karolina, med röd påse. Bengt Ahlqvist och Marianne Edling från arkitektbyrån Ahlqvist och Almqvist, som har varit med och ritat Citybanan, med hunden Vilma. Konstnären Alexandra Kostrubala gör en performance med berg av shoppingpåsar. Längst till höger går Peters husläkare med fru.

- Det är som ett impressionistiskt verk, ett tvärsnitt genom Stockholm som jag har komponerat ihop som en målning. Jag har helt gått på färg och form som passar ihop och fogat samman stadens knytpunkter rent estetiskt. Samma gäller för människorna. Vilket håll de går åt eller i vilken vinkel de står i beror på hur de passat in i gatubilden, berättar Peter Svedberg.

Eldslukare, husläkare och plåtslagare

Människorna i stadsrummet är personer som korsat Peters väg på olika sätt under projektet. Ett tvärsnitt av människor man kan möta när man är ute och går på stan.

Peters föräldrar var varietéartister och uppträdde under 1940- och 1950-talen. Pappan var trollkarl och mamman slukade eld. Deras artistnamn var Drakma och Drakmané.

- Det är flera konstnärsvänner och arbetskamrater förstås. Det är min familj och mina barn, men även andra som jag träffat på. Till exempel min husläkare och en plåtslagare som har sin verkstad nära min ateljé. Vissa har haft idéer om hur de vill skildras, gjort sin performance med gester eller haft med sig attribut. Andra har poserat helt vanligt. Det gemensamma har varit vinterkläder, säger Peter Svedberg.

På håll framträder motiven helt tydligt. När man går närmare så löser motiven upp sig och blir närmast rörliga, som en impressionistisk målning. Här är dottern Johanna i Hammarbyhalsduk, med vännen Nicklas.

Gammaldags teknik med gjutet glas

Framför fotografierna sitter bucklat glas, en teknik Peter länge jobbat med. Själva glasgjutningen är gjord hos Franz Mayer of Munich som sysslat med sådant ända sedan mitten av 1800-talet. Tekniken kallas för ”slumpat glas”, där man smälter glas över en relief. Relieferna byggs upp med hjälp av ett keramiskt material som man klipper eller river och lägger runt fotomotivens konturlinjer. Peter berättar:

- Den 700-gradiga geléaktiga glasmassan ger mjuka övergångar mellan reliefens linjer och glas. Jag har även lagt dit en del grus och runda bitar som blir ytterligare bucklor och struktur i glaset Allt för att förstärka den impressionistiska känslan och rörelsen.

Hamngatan övergår i trappa från Slussen, numera riven, med inlagda affischer. En är ett gruppfoto från en träff med Peters släkt. Sen är det Franz Mayer-gänget, glasgjutarna från München. Och sist en bild på Peters föräldrar.

Peters bror Thomas Svedberg, som var svensk mästare i isdans, åker skridskor med en vän från Karlskrona. Man ser tydligt glasreliefens konturlinjer.

Led-ljus skapar en upplyst gatubild i rörelse

- Om man sätter ett buckligt glas på ett visst avstånd från fotot så kommer det att röra sig. Det blir inte alls samma sak om man sätter det dikt an. Bakom fotomotiven sitter led-ljuspaneler som lyser genom fotot och det bucklade glaset. Det blir en stark målerisk känsla på så sätt. Sedan skapar avståndet mellan foto och glas en sorts dubbel information i vart och ett av betraktarens ögon. Bilden rör sig när du rör dig framför och upplevs ibland som en 3D-känsla, säger Peter Svedberg.

Medborgarplatsen med Saluhall på Södermalm har fogats samman med Nybroviken på Östermalm. Längst till vänster står videokonstnären Alejandro Contreras, som läser tidningen. Sen plåtslagaren Björn Persson, därefter Dascha Esselius, skulptör, som gör en gest vid cykeln. Därefter går Peters son i blå jacka med sin lärare. Nedanför på huk sitter en av Peters döttrar, Petrea, med sin lilla hund. Uppe i luften till höger svävar konstnär Fredrik Wretman i buddhaställning, son till krögaren Tore Wretman.

Bergpelaren är rund, så den är uppdelad i sektioner. Både glas och stålramar med bilder på staden utan slut i 360 grader. Man kan associera till en igloo med isblock som staplats på varandra. Att man tittar på verkligheten genom is. Ett fruset ögonblick av Stockholm.

Text och bild: Mikael Ullén